Har ju sagt att det kanske blir ett bloginlägg om Erling, som drog upp mig ur diket i lördags...
Själva bakgrunden till detta kan ni läsa om i inlägget när jag körde ner i diket, om ni inte redan gjort det...
Har även en del annat jag säkert kommer skriva om, men som vanligt skriver jag väl bara ihop de som kommer :P haha...

Kan först berätta vem Erling (som vanligt ingen aning hur de stavas) är för mig...
Dalagården vet dom flesta vad det är, det är alltså en lägergård som jag i princip växt upp på, tack vare att min mor jobbat där ett antal år, och att jag vart på alla läger jag fått (och vissa jag inte fått) vara med på...
Det är alltså på dalagården jag har träffat han. Han är 60+ och verkligen en krutgubbe =)
På städdagarna och arbetsveckorna är det en självklarhet att han är med och jobbar...

Men nu i lördags då... Jag ringde mina föräldrar som ringde ett samtal, och efter ett tag så hade erling klätt på sig full mundering, dragit igång sin traktor, tagit med sig bogserlina och diverse andra saker, åkt igenom halva kvarnsveden (som kanske inte är så stort men ändå ;P) enbart för att hjälpa mig som klantat till mig...
Han hade garanterat annat att göra, men valde att prioritera en bekant, eller vet inte ens om man kan säga bekant...
En som han vet vem det är :P
Detta kanske tog en timme av hans tid, men det som jag tycker är finast är att han offrade kraft på det hela...
Klockan var mycket, och det förvånar mig inte om han redan låg i sängen...
Om jag tänker på mig själv, så vet jag inte ens om jag hade stannat och frågat om den som kört i diket behövt hjälp...
Hoppas jag hade gjort det, men har inte en aning om jag verkligen gjort det...
Ni fattar säkert vart jag vill komma... Att prioritera andra framför sig själv är bland det finaste man kan göra tror jag...
Och snällaste...
Idag så avslöjade jag lite smått på jobbet varför jag sällan äter av sånt som folk bakat på sin fritid och tagit med till jobbet...
Jag sa att det va för att om inte jag äter så får ni andra äta mer av det goda...  Jag har väl känt att jag har inte haft några problem med att avstå för att andra ska få mer...
Sen förstår jag att för den som bakat kanske det inte känns så bra... Dom funderar säkert varför jag inte äter, om det är något personligt mot dom, eller så...
Men... Jag känner att jag får ut mer av att andra får ta del av det goda än att jag själv tar för mig...
Någon uttryckte sig att det är "föör" snällt att göra så... Men föör snällt? kan man bli föör snäll?
Hoppas verkligen inte att man kan bli det...

Jag försöker att tänka mer på andra än vad jag tänker på mig själv... Visst, jag säger inte att jag är bra på det, men jag försöker...
Den gyllene regeln är bara föör bra... ( om det nu kunde bli föör bra :P)
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, skall ni också göra för dem."
Det fungerar säkert inte på en dag, en vecka, en månad... Men, är jag jämt snäll mot någon, så är det otroligt svårt för den personen att inte vara det tillbaks...
Testa själv, det fungerar, jag lovar...
Men det är inte lätt, för personen kommer garant inte hajja direkt... men det är värt det i slutändan, det märkte jag på mitt förra jobb... Flera personer som ändrade sig enormt mycket mot det första halvåret...
Men sen kan de säkert va fler anledningar till det också, självklart...

Detta var nog allt för denna gången, men det blir garanterat fler så...

"Heeii Kaj!, Hallååååå bojje"


Lär lägga till lite...
Hade inte skrivit någon rubrik på det här inlägget, så jag googlade lite på "snällhet" för att få fram ett annat bra ord jag kunde använda...
Men, hamnade på något så grymt mycket bättre... Första träffen:
http://www.forskningmedicin.vr.se/knappar/tidigarenummer/innehallnr42005/snallhetlonarsig.4.2aebc6b810f3c933b1580001532.html

Lite bra saker därifrån om ni inte vill läsa hela...

"Snäll har knappast varit ett epitet att skryta med. Snarare har den snälle hånats, eftersom egenskapen förknippats med vekhet, dumhet och en oförmåga att försvara sig eller stå på sig, som i uttrycket: "Även kossan på ängen är snäll". Men att inte stå för sin åsikt eller säga ifrån om någon gjort orätt är en falsk snällhet, menar Stefan Einhorn."

"Som exempel tar Stefan Einhorn företaget med tio anställda. Ägaren hade byggt upp det med sin bästa vän som närmaste medarbetare, men vännen hade åldrats och gjorde allt oftare fel. Ägaren hamnade i ett etiskt dilemma; skulle han uppmana vännen att sluta för att rädda företaget? Men var skulle vännen få ett annat jobb på den lilla orten? Hur skulle det gå med hans familj?

Ägaren valde att skaffa vännen en medhjälpare. Men företaget kunde inte bära den ökande kostnaden, utan gick i konkurs. Istället för att låta en man bli arbetslös förlorade tio jobbet. Var hans beslut rätt?

- Ibland kräver snällheten att vi gör det som andra tycker är mindre bra, säger Stefan Einhorn. Kanske hade det varit bättre för vännen om han blivit arbetslös. Kanske trivdes han inte längre på jobbet. Kanske hade han fått en ny livsbana om företagaren uppmanat honom att sluta?"

Slutar där...
Långt inlägg som vanligt haha...
Tjipp

Tjaaa, jag lär väl ta och blogga om vad som hände igår också då :P
Det var nämligen så att jag satt hemma och hade inte överdrivet kul... Så jag kollade lite vad evelina skulle göra och detta slutade med att jag drog iväg till kvarnsveden och umgicks lite med folket där =)
Vi drog en film (kung fu panda, vilket för övrigt va en rätt rolig film =))
Kikade även förbi hemma hos isak och joel (Nu måste jag väl ändå fått namnen rätt? :o)
Efter lite TP, som för övrigt är rätt kul trots att man inte kan en enda fråga... Kan dessutom berätta att jag fick 3 pluppar! :D
Fast, 2 av dom fick jag tack vare att evelina sa svaren högt :P haha, tack Evelina...
När klockan passerade 10 så skulle jag hem, så jag kunde vara isäng före kl 11... Jag gick iväg till bilen och drog iväg...
Eftersom jag hade stenkoll på vägen hem så åkte jag bara...
Körde väl i ungefär 80-90 när jag kommer till ett övergångställe så jag saktade ner något, men 30 meter efter övergångstället väntade en trevägskorsning, vilket det inte va när jag åkte dit! :S
Jag insåg snabbt att jag inte kommer hinna stanna innan snövallen, för det va för halt... jag försökte slänga runt bilen lite så att jag inte skulle fronta med snöhögen, men det hjälpte bara lite, för så mycket svängde jag inte på den hala snön...
Swotch och så satt jag i snöhögen...
Den första tanken som slog mig va nog "Shit va ballt!" fast när jag väl insåg att jag satt fast flera meter in i en snöhög, och garanterat inte kan ta mig ut själv så va de inte riktigt lika kul :P
Det stannade snabbt en kille och skulle hjälpa till, men vi kom snabbt fram till att det inte ens är någon ide att försöka dra fram bilen med en vanlig bil, utan de skulle behövas något större...
Så jag slog en pling till mina kära föräldrar som snabbt ringde till några vi känner som bor där...
Som tur var va dom hemma, och ryckte ut till eriks undersättning... Kan ju tillägga att han som körde traktorn inte direkt är 30år utan snarare 70år :P så de va helt klart en uppoffring för han, men ack så snällt! (detta har även fått mig att fundera lite, men de kanske blir ett annat blogginlägg...)
Han drog enkelt loss mig, och sen var det bara att köra hemåt...
Har börjat fundera på om det är den där rackarns Evelina som för otur med sig... I förrgår va det akuten, och igår en snöhög... haha nejdå, så är det absolut inte...

Sen ska jag inte skriva att det här inlägget blev kasst, för det gillar inte mina föräldrar :P haha...

Wollibolli kenny!

Tänkte skriva lite om min fredag...
Det hela började väl på jobbet, kom i vanlig tid och gjorde klart det sista till den dagen...
Vid lunch skulle vi börja skruva till nästa idag (lördag) och det visade sig snabbt vara grismycket att skruva...
Det slutade på T-rälsen (från a-t) och en räls är 40 skidor, så kan ni snabbt räkna ut att det blir 800 par skidor give or take...
När jag hörde det förstod jag snabbt att det inte skulle bli någon träning ikväll heller... :/ men men...
Lagomt nerstämd så körde vi på halva dagen, och när klockan va 18.00 så hade jag och sanna precis börjat på en ny räls...
Det slog mig att, det är faktiskt inte så mycket kvar, så det här blir nog den sista rälsen jag skruvar, och med lite tur kan jag få gå hem då... Så jag chansade och tokskruvade den där rälsen, och mycket riktigt. Vi klarade det på en halvtimme,
trots att det va stört mkt folk ivägen  hela tiden :P haha...
Vid halv hade redan Evelina fått sluta, och frågade mig om hon kunde haka på på flashkicken som började klockan 7, jag sa att jag ska fråga om jag får sluta och att i så fall går det bra.
Kollade snabbt med joque (stavning?:S) och det gick bra!
Snabbt slängde vi oss in i bilen och drog iväg till träningen. Kom fram precis i lagom tid, så vi hann =)
Kul att se att Evelina var så duktig efter bara en träning... Men mindre kul att se att hon va så överdrivet böjbar (vig) :P
Vi körde lite butterflys, massa kombos (som för övrigt är cpsvårt att komma ihåg ^^) och sen lite sidovolter...
Det roligaste på träningen va att jag börjat få koll på min sidovolt... Så en träning till så kanske jag sätter den felfritt med lite tur =)
Träningens tråkigaste hände dock efter träningen. Evelina vill testa en rondat-flickis, och fick Ahmed att passa (tränaren)
Det gick bra dom första gångerna, och det såg ut som att hon fick mer och mer koll på den...
Men då händer det ju såklart... Hon vrider till armen på något mystiskt sätt, och faller ihop... Personligen så tyckte jag det såg ut som att armen gick av. Men, Som tur var, var den inte av... För två år sen gjorde hon samma sak, och trasade sönder en muskel i armen, så hon var rätt säker på att det var det som hänt igen...
Efter en hel del is och kylning så tog vi i alla fall och drog iväg till akuten (med ett stopp i kyrkan)
Kan ärligt säga att jag är enormt imponerad av Evelina :P
1. Trots att hon hade så sjukt ont så bet hon ihop.
2. Hon ändrade sitt beslut att inte ta en spruta med smärtstillande.
3. Hon klarade av sprutan utan några som hellst problem, trots att hon var livrädd för sprutor.
4. Hon skrattade sig igenom hela akutvistelsen trots all smärta... Hon höll humöret uppe =)
5. Hon jobbade dagen efter. Med en arm och hjälp av en prao hyrde hon ut skidor fram till lunch =)

För övrigt så är jag ledig i morgon, och har inget som hellst inplanerat i morgon =)
Grymt skönt, fast lite tråkigt... för det finns risk för att jag enbart kommer sitta hemma framför datorn hela dagen...
Men men, det får framtiden utvisa :D
Nu MÅSTE jag iaf sova... för jag är snortrött :P
Haha, det lär jag berätta bara...

Idag när jag tog in en kund så sa jag Hejsan *stort leende, följt av en stooor gäspning*
Varpå mannen som kom in sa detta:
Hejsan! Var det fest inatt eller? (eller något i den stilen iaf)
Varpå jag svarade lite snyggt, "Nej, men jag satt på akuten till rätt sent"
Gissa om han blev förvånad? :P haha... Men men...
Sova va det!
Godnatt!

Den första överraskningen kom redan i fredags på jobbet...
Jag vill hem fort, så jag skulle hinna hem till spotlight night, Men då fick vi höra att de va massor att göra, så det kanske skulle bli jobb till klockan 10 :o, men när klockan började närma sig halv 6 så samlade dom ihop alla som jobbade i fikahörnan, och bjöd på mackor! "fredagsmys" kallade dom det :P
Galet vilken boost det blev, och alla jobbade snorfort efter det, så efter ungefär 20 m inuter va vi klara med allt vi skulle gjort =)
Så det var mindre att göra än vad dom antytt att det va :P
Så jag hann hem till klockan 7, vilket va skönt så man kunde få iordning på ljudet innan allt drog igång...
Klockan 7 kom också hanna förbi! Snorkul att hon kom, trots att jag hade mycket att göra så va det kul att träffa henne!
Men, får bli fler gånger så vi kan umgås också haha :P
Wordcashing va riktigt kul, och janne va grym! Jag kan tipsa om en länk han visade "iGod"
Efter ett tag så va det någon som knackade på min axel (satt vid mixerbordet) och när jag vände mig om blev jag väldigt förvånad :P
Det var min jobbarkompis Evelina =) Mycket kul att se henne där =)
Visste att hon vart på frizon, men inte mycker mer... Men, när kvällen började närma sitt slut fick ja lite tid över och kunde prata lite med na =)
Kul det  med!

Aja, nu hoppade jag en hel massa... SpotLight Night!
Det drog igång, och ack så roligt det va! mycket musik och många oväntade bidrag... Hanna sjöng, here i am to worship.
Christian spelade med sitt gamla band Mandrake. Ljudet gick bra, och en hel massa annat!
Trots att det blev sent och halsen gav upp så va det värt det =)

Dagens tråkiga är att jag är hemma från jobbet pga halsen, och att dess inte kommer i veckan, men det är sånt som händer båda 2 tyvär...

Nu ska jag ta och göra lite mer te =)
Kraam

One step forward, two stepps back...


http://www.youtube.com/watch?v=vLCJpEb6hvw&feature=related

"When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse."

Tro det eller ej, men jag va in på min lunar igår :P haha...
Rätt kul att läsa igenom den bloggen jag körde där under några år...
Hittade bland annat dessa grejer:

"När läkaren gav henne beskedet att hon hade högst tre månader kvar att leva,
bestämde hon sig för att genast ordna med alla detaljer kring sin begravning.
Tillsammans med prästen gick hon igenom vilka sånger som skulle sjungas,
vilka texter som skulle läsas och vilka kläder hon skulle ha på sig.
Och så är det en mycket viktig sak! Jag vill begravas med en gaffel i handen,
sa kvinnan slutligen. Prästen kunde inte dölja sin förvåning. En gaffel? Får jag fråga varför?,
undrade han försiktigt. Jag kan förklara, svarade kvinnan med ett leende.
Jag har varit på många middagsbjudningar i mitt liv och jag har alltid tyckt bäst
om de gånger då den som har dukat av har sagt "Du kan behålla gaffeln".
Då visste jag att något ännu bättre var på väg. Inte bara glass eller pudding,
utan något rejält - paj eller något liknande.
Jag vill att folk ska titta på mig när jag ligger i min kista med en gaffel i handen.
Då kommer de att fråga sig: "vad är poängen med gaffeln?"
Då kan du förklara för dem vad jag har sagt. Och så hälsar du dem att de också ska behålla gaffeln.
Något bättre är på väg."


There was a blind girl who hated herself
because of being blind.
She hated everyone except her boyfriend.
One day the girl said that
If she could only see the world she would
marry her boyfriend.
One day someone donated their eyes to her
and then she saw everything
Including her boyfriend. He asked her
Now that you can see, will you marry me?
The girl was shocked when she saw her boyfriend
who also was blind,
And she refused to marry him.
Her boyfriend walks away with tears and said
Just take care of my eyes dear

Nu närmar sig sportloven med stormsteg...
Det blir mer och mer jobb på jobbet, och längre jobbdagar...
Nästa vecka har vi 45 bussar i snitt, vilket innebär många låånga dagar på jobbet.
Har hitills fungerat rätt bra på jobbet, och har hunnit mycket annat också...
Men nu kommer det verkligen bli 3 veckor av enbart jobb...
Kommer jobba och sen hem och sova, å sen upp till jobbet dan efter...
Visst, det ger mycket pengar nästa månad... Men, är det värt det?...
Jag kommer inte ha mkt till liv kvar sen, mina vänner kommer inte se så mkt av mig...
Så frågan är vart detta kommer sluta... Pengar i plånboken, och färre vänner än förut?
Well... ska väl sluta hålla på å bara köra på...
Det är över om ett tag, å då får man ta smällen då...
Känner mig för övrigt väldigt negativ, och det har blivit mer å mer på sista tiden...
Men men... Thats life i suppose...