Idag klockan kvart över 10 bar det av till sjukhuset där jag skulle få veta hur det skulle bli med gipset...
Skulle jag få lov att ha det i kenya eller inte?
Först så fixade jag ett högkostnadskort, vilket betyder att jag inte behöver betala mer för sjukvårt i typ ett år...
Har redan betalat 900, och det är max man ska behöva betala...=)
Sen fick jag sätta mig och vänta på läkaren. Den här gången fick jag träffa en annan läkare, för min ordinarie var ledig...
vi drog av gipset lite fort, så kände han på leden att den var stabil, och det var den =) men det visste jag redan sedan innan, för det hade den andra läkaren redan sagt...
Men det gick rätt fort med läkaren ( dom verkar ha väldigt dåligt med tid på jobbet) så vi sprang iväg till en arbetsterapeut (som jag faktiskt lärt mig stava till nu)
Fick lite råd och tips på hur jag ska träna, och så... Så nu är det bara att ligga i och köra =)
Fick ett tumstöd också, som jag skulle köra med i början, och lite när jag tycker jag behöver det :P
Så nu är erik en glad pojke, med en otroligt vek hand ;P



Tjipp!

Nu ligger det ett nytt inlägg på kenyabloggen =)

Tänkte ta och ge er länken till kenyabloggen...
Kommer blogga på den när vi är i kenya, så det kommer bli tomt på den här bloggen...
Ingen aning hur mkt jag kommer kunna skriva och så... Men men, ni märker!


http://eriktegenfeldt.blogg.se/kenya

Jaha, då har jag precis kommit hem från lasarettet...
Det började med att jag fick pröjsa 250kr för besöket.
Sen fick jag sätta mig i väntrummet, men det kom snabbt en  sköterska som tog mig till en sal jag fick vänta utanför vid...
Sen kom hon med en sax och klippte bort gipset. Sen fick jag vänta på att få träffa läkaren...
När jag kom in frågade han lite hur det gått och så... så ja sa väl som det är, att det inte vart kul, men att det funkat...
Sen kollade han lite på tummen, och jag berättade att jag inte har någon känsel på insidan av tummen, och att nageln gör tokont...
Till det sa han att när dom vek upp snittet så kan nervtrådarna skadats lite, därav att jag inte har någon känsel där...
Sen kunde han även råkat skära av några trådar, men det "trodde" han inte... så vi får väl se om jag någonsin kommer få tillbaks känseln...
Sen sa han att jag skulle få gips igen några veckor, men då berättade jag om kenya, och då sa han att vi ska ta av det fredagen innan vi åker, men det fanns ingen tid då, så det blev den 29nde...

Så istället för en och en halv veckas rehabilitering så får jag 3 dagar innan kenya...
Med andra ord kommer tummen vara obrukbar i kenya... Roligt...
Så vid det här laget kanske jag inte är jordens muntraste Erik...

Har även en hel del disk som jag väntat med att ta tills gipset åkt av, eftersom gipset inte ska bli blött...
Så, nu får det vänta en vecka till... Mysigt värre...

Aja, ska dra en film eller nått nu...
Tjoo

Jaha, då var det dax för att försöka få ur något jag funderat på ur hjärnan igen då...

Igår kväll så skrev en kompis till mig på msn... Det var väldigt länge sedan vi pratade.
Mycket beroende på att jag dragit mig bort ifrån mina vänner... Vilket tyvär inte är första gången...
Men h*n tog kontakt igen, och började prata =)
Jag frågade rätt direkt hur det va med honom/henne, och till svar fick jag "Det är skit", självklart blev jag lite förvånad över det ärliga svaret, men ändå så tacksam!
För första gången på länge va det någon som va ärlig med hur dom mådde... Trots att h*n mådde skit så vågade h*n berätta det, och det kan jag inte påstå att det är många som vågar... för jag är rätt övertygad om att 99 av 100 inte mår så bra som dom påstår, utan det är bara något man säger för att komma vidare i samtalet...
Efter att vi pratat en del så frågade h*n mig också hur jag mådde... och direkt svarade jag något i stil med att "det är bra, men jag har en del att tänka på..."
Alltså ett "ta mig vidare i samtalet svar", men det hela slutade med att jag berättade vad jag funderar på, och vad som är mindre bra just nu...
Detta fick mig att förstå hur trött jag är på dom här snabba, oärliga svaren som man alltid ger...
Jag tror jag skrivit om det här förut... men det tåls att skrivas om igen...
Frågar jag hur en person mår, så måste jag vara beredd på svaret... vad det än är...
och får jag frågan, så måste jag vara beredd på att inte ljuga, och säga något som inte stämmer... För det blir det knappast bättre av...

Nu är det ju så att jag sällan mår dåligt (tack och lov)... Men jag har en del i hjärnan nu...
Till exempel så ska jag och ta bort gipset på sjukhuset i morgon, och få träffa läkare och grejer...
Men, som det känns i tummen nu så blir jag inte förvånad om jag kommer få gå gipsad längre...
det känns som att tummen svullnat upp, och att den inte riktigt får plats i gipset nu... Sen om jag trycker nageln bakåt, eller ännu värre vrider på den, så gör det nå så sjukt ont... Så, vi får se hur det går i morgon... jag är iaf beredd på det värsta...
Sen har jag väldigt mycket att tänka på för min hjärna... Det är bland annat resa, hemsidor, kyrkan, affischer, jobb, pengar, vänner, och så vidare som jag har mycket att lösa med...

Jag säger inte det här för att få medlidande, för det är bara fjantigt, är ju jag själv som satt mig i den här situationen så...
Är bara trött på alla falska svar jag gett på sista tiden... Så, här har ni svaret på hur det är med mig... "inte på topp"

Sen har jag också märkt på dom sista dagarna vad mycket det betyder för mig att få hjälpa andra... att igår få prata med kompisen och få den på bättre humör ger verkligen så sjukt mycket!
Att igår hjälpa Jibbril och Jonas att spela in sina låtar i kyrkan likaså...

Appro på det så gick jag in på min otroligt gamla Lunar igår =) Och hittade att jag bloggat om den här låten en gång =)
http://www.youtube.com/watch?v=06xqOjoMEfw&feature=PlayList&p=D7314890FF7335D4&index=1
Och jag tycker den är så galet bra!

I dreamed I went to Heaven, you were there with me.
We walked upon the streets of gold beside the Crystal Sea.
We heard the angels singing, then someone called your name.
You turned and saw this young man, and he was smiling as he came.

He said, "Friend you may not know me now," and then he said, "But wait -
You used to teach my Sunday School, when I was only eight.
And every week you would say a prayer before the class would start.
And one day when you said that prayer,
I asked Jesus in my heart."


Then another man stood before you, he said "Remember the time,
A missionary came to your church, His pictures made you cry.
You didn't have much money but you gave it anyway.
Jesus took that gift you gave
And that's why I'm in Heaven today"

One by one they came, far as your eyes could see.
Each life somehow touched by your generosity.
Little things that you had done, sacrifices that you made,
They were unnoticed on this earth
In Heaven now proclaimed.


And I know up in Heaven you're not supposed to cry
But I am almost sure there were tears in your eyes
As Jesus took your hand and you stood before the Lord
He said "My child look around you,
Great is your reward."

Thank you for giving to the Lord,
I am a life that was changed.
Thank you for giving to the Lord,
I am so glad you gave,
I am so glad you gave.


Låten får avsluta ännu ett långt inlägg...
Tjipp

Jani, nu ör klockan mycket, men vad gör det? =)
Har precis sett klart stinsen brinner... Riktigt skön film om jag får säga vad jag tycker =)
Synd bara att jag va så trött så jag somnade en kvart i slutet. men det är som det är när man ser film mitt i natten hehe...

För övrigt så har jag inhandlat en väska till resan nu... Så nu börjar det kännas på riktigt...
Har även fått svar på lite småsaker tillr esan... tex hur vi tar oss från nairobi till barnhemmet :P
Ska även maila och boka ett hostel så vi är säkra på att få ett bra rum och så...
Sen ska jag i morgon försöka mig på att säga något i kyrkan... Blir väl något tokkort i stil med att "hej den 3dje åker jag och en kompis till afrika... lägg en peng i skålen vid fikat så blir barnen glada" elller nått liknande...
så vi får väl se hur det slutar ;O)

Mycket att hålla koll på nu, och då är jag ändå arbetslös haha :O)
Det är också ett problem jag borde ta tag i--- så jag har något att göra när jag kommer hem...
Men men, det löser sig hoppas jag =)

Well, nu ska ja se klart "phone booth" som gick på tv idag =)

Godnatt på er sen!

Hej, nu är det dags igen! "Bloggarn" är här igen för att åter ta över Eriks blogg. Idag har jag spolat ner Erik i toan så att han fastna i vattenlåset... Men det gör ingenting.

Som ni garanterat märkt så har det precis vart en helg full av påsk. Och påsk betyder bland annat påskägg. Alltså är det temat på dagens inlägg: Påskägg
Enligt tradition göms dessa på påskaftons morgon för att man sedan ska kunna ränna runt i hela trädgårn' lr Falun, lr var det nu är gömt någonstanns, å leta. Att söka efter dessa påskägg kan vara besvärligt, klurigt och jättekul. Ibland har man flyt, ibland inte. (Läs nu om den här meningen och tänk att påskägg är en församling) Ibland måste man fråga om hjälp på vägen å ledtrådar. När man hittat sitt påskägg fylls magen av glad känsla och man är göör nöjd. Man har funnit det man sökt efter så länge. Det bästa med påskägg är att de ofta är fina utanpå men samtidigt gömmer så mycket mer inuti. En hel (för)samling av godis. En blandad kompott av godis. Det finns inte bara en sort. Det finns fluffiga, kladdiga, sura, långa och choklad :) (Choklad in my heart) Om påskägget bara hade innehållit en sort hade intresset sjunkit kraftigt. Det är viktigare än man tror att det finns olika varianter och valmöjligheter.  (Det ser även mer estetiskt korrekt ut med fler olika sorter).

När man precis hittat sitt påskägg är man sugen på att smaka på alla olika sorters godisar och ibland fastnar man för en speciell sort. Det är helt ok.
Ibland tror jag att godisar stannar i sitt påskägg och umgås mest med de andra godisarna i påskägget. Men hur ska då andra få glädje av dom? Få se dessa färgsprakande smakrika godisar?
Jag tror det är väldigt enormt viktigt att godisar i ett påskägg inte stannar å förblir just bara godisar i ett påskägg. För att fler ska ha glädje av dom är det viktigt att dom kommer ut i det rikitga livet och möter andra. Så mycket gott som goda godisar får vara med om, tänk vad tråkigt det hade vart om ingen annan fick höra talas om dom. Då kanske fler vill vara med.
Godisar i vardagen kan nog vara de vktigaste godisarna. Man behöver inte vara en torr å tråkig godis, man kan göra mycket mer än man tror om man bara är den godis man var menad att bli. Det behövs inga enorma ansträngningar. Oftast räcker det med att bara vara en Konfekt.

Så mer godisregn åt folket! Det behöver dom. Så dom inte fastnar och börjar käka nötter eller något annat hemskt.
Kom ihåg att även den minsta, till synes, obetydliga godis kan göra stor skillnad! Fastna inte i påskägget, det är bra där men ni behövs i världen med!

Nu ska jag gå å hälla i lite godis i Erik toalettstol. Nöjd han kommer bli!
//Bloggarn

Ursäkta rörigt inlägg. Prova å läs om allt och tänk att påskägg är en församling, dit folk söker sig, godisar är församlingmedlemmar. Hoj

Jag har länge tänkt skriva ihop ett inlägg om det här nu, men det har aldrig riktigt blivit av...

Men nu ligger det i alla fall till såhär att sista dagen på Romme är jobbad för ett par veckor sen, så nu räknas jag som arbetslös.
Men, det har jag en tid ignorerat nu, för att, den 3dje Maj åker jag och Evelina till Kenya!.
jag började idag att fundera på om jag ska registrera mig hos arbetsförmedlingen och så, men det tar emot i mig...
För att då måste jag söka jobb i hela landet och grejer... vilket jag inte vill... Men men, jag måste ju ha ett jobb efter resan så... Så troligen blir det att registrera sig... Sen om någon ser någon jobbananons på något jobb ni tror skulle passa mig kan ni ju säga till? =)

Men nudå, Kenya! =)
Det hela började för flera veckor sen med att Evelina berättade att hon och en kompis skulle dra till USA och att jag skulle kunna få följa med om jag ville... Eftersom jag länge velat dra till USA så va svaret givet... Men efter ett tag så visade det sig att det inte blev något USA, utan dom funderade på egypten... Va inte lika sugen på det, men fortfarande intresserad =)
Sen på grund av vissa omständigheter så blev det bara jag och Evelina som skulle åka, och då valde vi mellan Thailand och Kenya.
Semester med massor av äventyr i Thailand, eller volontärsarbete i kenya där vi skulle göra något vettigt istället...
Till en början så tyckte jag att valet va givet! att dra till Thailand, ta dykcert, paddla kanot i någon flod i djungeln, utforska öar, klättra på klipporna, billig mat och kläder. Listan kan göras lång till varför jag ville dit...
Och när jag tänkte på vad man skulle göra i kenya så va det inte lika övertygande om att jag ville dit, men det var ändå något som lockade...
Min bror Kalle gjorde sin APU i kenya när han gick i 9an, så lite därför va det något i mig som ändå ville dit...
Jag kontaktade Leif, som jobbat länge i kenya, och funderade på om vi kunde komma till dom och hjälpa till med deras verksamhet...
Men, efter att fått svar så berättade han att dom har flyttat sin verksamhet, och bara stödjer dom i kenya...
Men sen så skickade Evelina en länk till mig på msn när jag var offline, som jag såg när jag kom hem. Det var ett inlägg på resedagboken (har jag för mig) som jag fastnade så sjukt för... Det var ett barnhem som sökte volontärer.
Så jag messade Evelina direkt, och hon kom inte ens ihåg att hon skickat den länken till mig...
Men jag tog kontakt med dom, vilket var för lite mer än en vecka sen, och undrade om vi kunde få komma till dom.
Vi mailade lite fram och tillbaks, och tillslut blev det klart att vi får komma.
Detta blev klart förra onsdagen, och då bokade vi biljetter direkt. Och i morgon ska vi vaccineras...
Det är helt sjukt, idag när jag kollade i kalendern och såg att vi skulle vaccineras i morgon steg pulsen :P
Vi ska verkligen göra det!
Vi flyger ifrån Arlanda med Brittish Airways, och mellanlandar i London. Sover där en natt, och åker vidare till Nairobi på morgonen.
Sen måste vi tyvärr sova i nairobi en natt, för att det går så dåligt med bussar ut till barnhemmet, så det blir också en upplevelse =)

Jag har massor med förväntningar på resan. Nu när det är klart att vi ska resa och så, så ångrar jag inte en sekund att det blev Kenya, och inte Thailand... Att istället för att åka på semester göra en skillnad i någons liv är så sjukt mkt mer värt än att själv ligga på en strand för att njuta...
Jag hoppas att på dom fyra veckorna vi ska vara där, så ska jag få en bättre inblick i hur barn i kenya har det, hur deras normala liv är, och kanske lära mig något av det själv. Att inte köpa massa onödiga saker bara för att jag kan och sånt...
Det ska bli så enormt kul att träffa barnen... Harsett bilder på barnen på deras hemsida, och det är redan barn jag fastnat lite extra för ;P
Det kommer bli spännande att se vad vi kommer få göra på barnhemmet. Vi kommer säkert få hjälpa till med maten, vilket kommer bli spännande att lära sig hur dom lagar mat, och vilken mat dom lagar...
Jag kommer ta med mig ett gäng discar (frisbees) ner, och lära dom kasta disc =)
Ska bli fränt att se om man hinner lära dom på några veckor =) men det tror jag inte ska vara några problem...
Och förhoppningsvis blir discarna något dom kan leka många år med =)

Här kommer lite länkar till barnhemmet:
http://www.kampiyamotosbarn.se/index.html - Barnhemmet och skolans hemsida.
http://www.kampiyamotosbarn.blogspot.com/ - Barnhemmets blogg som jag och evelina kommer blogga på.
http://fotogalleri.kampiyamotosbarn.se/           - Bilder på barnen och barnhemmet.
Jag kommer även försöka blogga på min egen blogg, men vi får se hur mycket jag orkar med och hinner =)

Vill någon ge ett bidrag till barnen på barnhemmet så tas det gärna emot!

Tjoo

För er som inte förstod det va det förra inlägget endast ett dåligt aprilskämt...
Gipset sitter kvar, och kommer göra det i 8 dagar till... tyvär

Nu har jag fått nog... Det här gipset kliade så sjukt, så nu tog jag tag i saken och slet av mig det...
Det var inte så svårt, jag drog enkelt av det översta lagret som va nån näthistoria, sen klippte jag upp någon tunn gaslinda som dom dragit dit ovanpå gipset, och den där vadderingen, och vadderingen va bara att klippa upp...
Så äntligen kan jag röra på handleden! Så enormt skönt!
Frågan är bara vad doktorn kommer säga den 9nde när jag kommer och ska gipsa om :P
Men, aja... problemet är ju löst för tillfället iaf...
För övrigt så har jag inte vågat ta bort tejp historian som sitter ovanpå stygnen...
vill inte att det ska slitas upp något bara för att jag vart dum... så den får sitta...
Att röra tummen är dock rena döden, så den håller jag såstill det bara går :P
får se hur det går att jobba på lördag... men men, det ska nog gå bra ;D

Ikväll blir det kenny också! grymt!


tjipp