Löjlig vecka man har framför sig då... Kan inte vara nyttigt, men är man som man är så är man...

Måndag: 15 timmars jobb.
Tisdag: 6 timmar jobb.
Onsdag: 6 timmar jobb.
Torsdag: 12 timmar jobb.
Fredag: 15 timmar jobb.
Lördag: 9 timmar jobb
Söndag: 9 timmar jobb

Vilket då slutar på 72 timmar...
Gosh, varför håller jag på såhär?...
När ska jag ta tag i mitt liv och göra något vettigt av det?...

Har idag kommit fram till vilket sjukt liv jag lever...
Runt klockan 11 på jobbet idag så ringde pappa mig.
Jag smet undan lite snyggt från servicen för att snabbt höra vad han ville.
Han berättade att han hade en tråkig nyhet, nämligen att min farmor hade dött.
Efter ett snabbt samtal så hade jag en konstig känsla resten av jobbdagen.
Kan inte riktigt beskriva det hela, men jag fattade nog vad som hänt, men all stress och det tillät mig inte att reagera på det hela.
När mormor dog för ett gäng år sen så var jag på läger, var lugn och hade tid att tänka.
Då reagerade jag på det hela direkt när jag fick telefonsamtalet. Jag gick iväg och satt ensam någon timme eller så.
Men nu var man så uppstressad och gick bara halvdeppig hela dagen.
Ända fram tills jag kom hem och tog ett bad, då slog det mig att farmor hade dött.
Konstigt hur livet fungerar. Att man kan vara så stressad och ha så mkt i huvudet så att man knappt reagerar på när folk i familjen dör.
På riktigt galet!