Mitt i den stressade tillvaron...
Men, det hände något idag jag bara måste skriva om :D
Jag fick nämligen brev! :D
Det händer ungefär en gång per år att jag får post (som inte är räkningar eller reklam...)
Och det är julkort ifrån Jobe :P (i år fick jag dock 2-3 till som va otroligt fina :D)
Men men... det va inte det jag skulle skriva om!
Jag fick nämligen brev ifrån mitt fadderbarn! :)
Otroligt kul att läsa! Tänkte att jag skulle skriva av det, och sen skriva lite om innehållet...
"Dear Erik Tegenfeldt
I am so delighted writing to you this 1st letter in my life.
How are you and your entire family?
Let us hope all is well with you.
Thank you so much for choosing to sponsor "anna"
She was promoted to top class and next year she will be finishing her last class in nursery.
She likes drawing and singing.
We are so blessed to have you into our family and we hope your sponsorship will do alot in enabling her having a better future.
Greatings from family especially my husband. We love you so much and we promise to send you our familyphoto in the next letter.
Have a marry X-mas and a happy new year.
With love "hanna", mother to "anna"
Jaa, vad säger man... Jag har tidigare fått en bild på henne, som jag valt att kalla för anna i brevet, för det va någon som sa till mig förut att det är anonymt de där... så de är bättre att ta det osäkra före det säkra...
När jag läste det hela så reagerade jag lite på det här:
How are you and your entire family?
Vad ska jag svara där?... Att min mor har MS och min pappa kronisk huvudvärk? och att jag har för mycket att göra?
Känns inge vidare att "klaga" på sånna "småsaker" som det faktiskt är för dom...
Mamma har inte ont, och hon mår relativt bra... Pappa får medicin till smärtlindring, och med vila så tar han sig igenom dagarna... Och jag har bara mig själv att skylla att jag har för mkt för mig på dagarna...
Det känns inte riktigt som att man vill berätta sånna småsaker för dom...
Jag menar... Dom har knappt någon mat... Förhoppningsvis har dom en brunn i staden som dom kan få färskt vatten ur... Dom är glada om dom får ett jobb så att dom får mat för dagen... och dom jobbar konstant för att få den maten...
Här sitter jag, i en egen lägenhet... kläder i massor (på mig och i garderoben), mat i kylen (eller ja, frysen då...), 100meter till willys där jag kan köpa det mesta jag behöver, egen bil, cykel, kamera, projektor, och har precis lagt ut flera tusen på en ny dator...
Och så skriver dom
"We are so blessed to have you into our family and we hope your sponsorship will do alot in enabling her having a better future."
Att man ens funderar över att köpa en ny dator!... Jag menar, jag skickar några hundra i månaden till henne...
Ta tex bilen... Hade jag inte köpt den och cyklat istället (vilket hade gått hur bra som hellst) så hade det räck till 590 månader!!!... det är 49 år... Fattar ni den grejen?...
49 år!... Fattar ni hur bra den tjejen skulle ha det då?
Tjaa... vad jag vill få ut av det här vet jag inte riktigt... Kanske att, vi ska vara glada för att vi har det så bra!...
Vi kan vara jordens gladaste för att vi får bo i sverige, trots ipred lagar och annat skräp (som vi svenskar klagar nå hejdlöst på...)
Har ni lite tid över, så kan ni göra det här:
Plocka fram ett papper, och där skriver du upp allt du köpt den senaste månaden...
och då menar jag allt... Godis, kläder, datorer, pennor, mat, you name it...
Sen funderar du efter vad du verkligen behövde köpa...
Behövde du köpa 2 piroger eller hade det räckt med en?
Behövde du nya skor, eller har du ett par redan som fungerar ett år till?
Tänk efter hur mycket pengar det är som du slösar bort på ingenting egentligen...
Jag är enormt glad att jag blivit fadder till en liten tjej i uganda... Att få för en liten stund hjälpa en annan människa i ett annat land är helt grymt...
Och jag är övertygad att även ni som lever på studiebidrag skulle kunna lägga undan 200kr för att hjälpa en annan människa... när man tänker efter är inte 200kr mycket... Det kanske är vad du gör av med på godis på en månad...
Eller den där vattenfasta mascaran du egentligen kunnat klara dig med en billigare...
Aja, ni fattar vart jag vill komma...
Det finns andra än oss själva som behöver pengar...
Men frågan är: Hjälpa en annan till ett bättre liv, eller lägga pengarna på sitt eget begär?...
Mkt som vanligt... men men, ni överlever säkert...
Tjipp
Heja heja grymErik! =)
Åhhhh brev från fadderbarnet! :D Fy va roligt! De verkar alltid så sjukt tacksamma...och så sitter vi här och vet att de där hundralapparna knappt märks i våran budget....Kanske vore dags att skaffa sig ett gäng fadderbarn till? Bra skrivet förresten.
Nu ska jag åka till jobbet. 9-20.15. Jippie =) Kram
O dear! O.o
Du är typ smartast evveh... jag har alltid tänkt typ som en del kan tänka med Gud: "hur långt bort kan jg komma från honom utan att det gör något" när det gäller eh.. välgörenhet, eller vad man ska kalla det för.. FY VAD JAG ÄR SNÅL!! sur på mig själv Det ska det baske mig bli ändring på!
Tack för att du gav mig en "as-kicker".
Du är grym grabben..! (L)
bra skrivet! jag skäms alltid grymt när man tänker på hur man egentligen lever, fast ännu värre när man läser och hör sådant men aldrig ändrar på sig. men jag tycker det är svårt att ändra sin livsstil, så man får ta små steg i taget :) men kan ju säga att du har inspirerat mig ett steg närmare ett fadder barn jag med! att ge är bättre än att få, är det inte så :) kram!
kramar
oj... mycket bra skrivet!
Har du fått julkort iår :O inte förra året då? :P Haha, retas bara ;) Kul att kunna hjälpa någon =)
