Jahapp vart ska man börja?...
som dom flesta kanske vet så vurpade jag på träningen i tisdags, och tryck till tummen lite...
Har ju skrivit hur de gick till, så det tar jag inte...
Jag har hela tiden tills igår trott att det bara va en stukning som skulle gå över med tiden...
Onsdag och torsdag så åkte jag till sommarstugan och jobbade med pappa =)
Det gick helt okej, även om det gjorde ont ibland... Sen kom jag hem och åkte och jobbade på torsdagen...
Gick riktgit bra, för jag skrev mest hela dagen...
Sen så igår så efter jobbet hängde evelina med ifrån jobbet för att va med på us...
När det var slut och jag skulle skjutsa henne till "bussen" så såg jag tom wikström...
Tanken slog mig snabbt att jag skulle fråga om tummen, men tvekade väl lite, för han pratade med stefan...
Men, jag avbröt dom och han konstaterade rätt snabbt att jag borde åka upp til akuten och kolla upp saken...
Blev inte allt för glad över det beskedet, men det va väl lika bra... Så efter jobbet i morgon (idag) planerade jag in att åka dit...
Men, när vi satte oss i bilen, så fick evelina den briljanta idén att vi skulle dra dit på en gång... (förlåt syster! :P)
Sagt och gjort, vi drog dit och fick vänta ett tag...
sen fick vi gå in i ett rum där dom skrev ner lite mer om vad som hänt och vart jag hade ont och sånt...
Sen blev det lite väntan igen, men sen fick jag gå upp till röntgen direkt...
bilderna blev tagna, och så fick vi sätta oss och vänta igen... blev en timmes väntan där typ...
Men sen fick jag komma in i ett rum där en läkare började pilla och böja...
Kan tillägga att hon pillade mer på min friska tumme än den trasiga :P
När hon va klar sa hon snabbt att jag skulle bli opererad om en vecka...
Blev nog lite chockad, för det enda jag kunde göra va att skratta åt det hela... Operation? jag?... haha, aja...
Hon satt igång och berättade hur operationen skulle gå till, och jag vet inte vad som hände... men av det hon sa kommer jag typ ihåg en sak... blev nog bra vit i ansiktet, för hon frågade om jag mådde bra :P
och självklart gjorde jag inte det... blev bara mer å mer yr... så fick lägga mig ner, och hon slutade berätta om operationen...
hon gick iväg och så fick vi vänta på att bli gipsad... va en innan som skulle bli gipsad, som de typ tog en timme för :P

Men men...
Fick nå knark för att det inte skulle göra så ont när hon böjde och bände (lätt överdrivet) när hon skulle gipsa... För övrigt så gjorde det att jag inte fick köra bil hem... så de va tur att evelina va med... som för övrigt har körkort :P
Men men... nu sitter man här hemma med gips och väntar på ett brev om operationen ska trilla ner i brevlådan...
Spännande... Men ack så sjukt...

Tack för grymt sällskap evelina! -->